Fredag, lördag

Fredagen började med moderat snöfall och en sväng ner till Gressoney och kika om hotellet står kvar, vilket det gör. Sen liften upp till Jolanda och en sväng ner till guiden där det blir valle d’aosta soppa. Liften upp och över Salati och ner Olen där det nu ligger 30 cm snö sedan morgonen, men sikten är obefintlig. Så det blir byn och en after ski på an Bacher Wi innan det gås hem å packar för hemresa och innan den hästfilé på Unionen
Lördagen börja 7 med frukost och packning av bilen. Snökedjor ner genom byn men efter byn åkte dom av, snö ner i nästan hela dalen. Ett besök hos Travaglini, ett försök att hitta Paride Iaretti, men det var stängt så det blev en sväng till Francoli innan det sattes kurs på Malpensa och flyg hem via München

Hemresa

Travaglini

Lämnade Andermatt strax före 9 och fick skotta rent bilen och försöka bli av med isen på vindrutan, isskrapa ingår inte i standard sortiment. Nere vid motorvägen kunde vi ta av kedjorna, men vindrutetorkarna hade inte tinat upp. Det hade däremot snön från tidigare fordon så det var en härlig sörja ivägen för sikten en bra bit in i tunneln. När torkarna tinat upp fanns ingen spolarvätska, men Stefan som var co-driver hade en flaska vatten som fick bort det mesta. Sista snön från taket lossnade däremot 20 mil senare. Men innan dess han vi med besök på både Travaglini och Antoniolo i Gattinara där även lunch hanns med.

Antoniolo

Tyvärr hade Francoli stängt men det lokala Carefour hade bra pris både på pekorino och 24 månaders parmesan. Lämnade bilen i god tid på Linate. Flyget däremot var kraftigt försenat så det blev lång väntan och trassel i Frankfurt.

Kvart i tolv på kvällen på Arlanda och dom får inte igång bagagebandet är man inte så road.
Men annars har det varit bästa skidåkningen av alla jag vart på.

Ännu en dag

Tisdagen bjöd på vackert väder med, på eftermiddagen, massor med blåst. Efter att ha varit ner till Champoluc höll vi inte på att komma hem, liften upp till Salati kördes så småning om och då med 4 fulllastade korgar åt gången. Kvällen bjöd på fruti di mare

Gravid Henrik

Onsdagen var fortsatt blåsigt och liften från Gress upp till Salati var stängd så vi höll oss på Alagna sidan fram till efter kunch då Matte, Henrik och Stefan klättra upp till Passo Zube och åkte ner i Olen via en couloir. Jag hade vridit knät lite för mycket när jag vurpa strax innan lunch så jag stod över.
Onsdagskvällen bjöd på raclette på unionen och vi satte i oss en halv ost.

Torsdagen hade det mojnat och liften upp på Indrien gick så vi klämde salsa på förmiddagen, på vägen ner genom skogen gjorde Henrik en hjälteinsats när han hämtade Mattes ena skida som bestämt sig för att ta en annan väg än Matte.
På eftermiddagen gjorde vi Gattinara där vi bl.a besökte Travaglini, Enotekan och Antoniolo. Passade även på att handla ost på Carefour i Borgosesia, 22 månaders parmesan för 14 euro kilot och riktigt bra pecorino till samma pris. Kvällen bjöd på horpasta.

Fredagen var det åter så blåsigt att liftarna från Gressoney stod still, men det hade blåst in snö i olen så den var riktigt skön bitvis. Vid lunch klev molnet in och gjorde sikten obefintlig, så det blev tidigt avslut på skidåkningen. Middag på unionen med resten av va 6 gänget. Nu var vi 11 st och fick biblioteket för oss själva. Merparten käkade häst. Vi tog en eftersläckning på bacher innan vi började leta fulgrappa så att Henrik skulle få känna på hur illa det kan vara…
Lördagen började alldeles för tidigt med frukost vid 7 och vi lämnade Alagna vid 8. Körde fel och fast i Gemme och fickhjälp loss och  guidning till Francoli där vi provade och köpte grappa vid halv 10. En massa tid spenderades på flygplatsen och vi kom i väg 45 minuter sena, vilket var lika mycket som vi hade i transfertid i München, nu var det förseningar även där så vi kom med, men det gjorde inte våra skidor. Frågan är om dom ens lämnade Turin, med vårt plan? Mycket av de försenade 45 ägnades åt att packa planet i Turin och vi kan nog vara glada att hälften av bagaget kom med hem.

Skidor i Alagna

Det ordnade sig till slut med årets tröjjor, dom lämnad Köping i måndags och efter en massa letande och ringande kunde jag hämta dom på postens företagstjänst på fredag eftermiddag.
Det var bara början på årets resa.
Gick upp strax efter 5 och släpade ner bagaget till tunnelbanan som hade 4 minuter till nästa tåg, som snart blev 7 följt av 9 inte långt därefter. Efter 20 minuters väntan kom i.a.f ett tåg och tack vare medresenärerna kom vi med planerad avgång av Arlandaexpress.
På Arlanda gick incheckningen hyfsat, det var bara Stefan som fick göra en omfördelning, numera får inget kolli väga mer än 23 kg och dom väger skidbaggen. Incheckning sköttes av SAS så efter 4×23 kg berättade hon att hos SAS får skidbacken bara väga 12 kg!
Väl incheckade skulle det växlas till euro och det var då jag glömde pinkoden till mitt kort, nåväl den kom tillbaks. Det gjorde även mitt bordingkort, fast först sedan vi bordat och väntade på start. Å den fick vi vänta på, men i München gick det bra och vi han med Air Dolomitis turboprop. Planet hade så små ”over head lockets” att vi fick checka in handbagaget ute på plattan. I övrigt var det som att resa tillbaks till 70-talet där säten, textilier, personal och servis gick i azurblått.
Vi anlände till Turin utan missöden men det gjorde inte vårt bagage.
Nästa lilla aber var vår kära biluthyrare som ville att vi skulle ha en försäkring för 240 euro för en bil som vi hyrt med försäkring för 420 euro. Eftersom vi redan tecknat försäkring med agenten som tecknat kontraktet på bilhyram ville vi inte göra det och det gick att lösa med att vi la 2500 euro i deposit! 2 timmar senare och efter diverse turer tog vi försäkringen och fick bilen.
Har tagit turen förbi Berta på vägen upp till Alagna och där var allt bra!
Uppdaterat: Vi stannade och handlade på vägen upp och med en full kundvagn så visade sig att all kortbetalning har gått ner! Som tur är har vi papperspengar så det räcker…

Nu har vi nått Alagna och checkat in i lägenheten, druckit ur första ölen och ska gå ner på vinotekan. Fortfarande har vi inget bagage