Efter att ha tittat på olika lösningar att få hem Salvo beslöt vi oss för att med hjälp av vänner göra ett äventyr och segla hem henne.
Det hittades en lämplig tidpunkt att göra det i början av juni 2011 då det var flera lediga dagar pga Kristi himmelsfärd och nationaldag.
Vi bokade flyg med SAS till Heathrow för det var dom man fick ta med mest bagage hos och bagage skulle det bli med sjökläder, stövlar, sjökort, verktyg, säkerhetsselar, dator, osv.
Väl på Arlanda lyckades vi efter omstuvningar komma ner så att ingen hade övervikt, Mattes 13 extra kilon fördelades i övrigas bagage.
På Heathrow hämtades hyrbilen och vi satte fart mot Hamble, dit vi anlände vid 10 tiden på kvällen, fick nycklarna av mäklaren, bar ner packningen i båten och gick upp på byn för en öl på Ye Olde Whyte Harte.
Väckning halv 8 morgonen därpå och frukost på fiket på Hamble Yacht Service. Passade på att kika på båtarna som låg där, TP52, open 40, farr 30 & 40, rc44 och nya Kerr 40:an var några.
Pratade med David på Hamble Yacht Service om vår sluträkning för värmare, autopilot, gas, översyn av gasinstallation och kikade på högen med segel som skulle med hem på nått vis.
Kompletterade Salvo och oss själva i den lokala marinshoppen, för sådär en 8000, vilket man inte kunde ge någon rabatt på. Henriks köp av flytväst kräver en egen sida.
Gjorde en vända till Tesco för att handla torrvaror då det visat sig att kylskåpet bara var en kylbox.
Att kitta upp båten med allt som behövs på Tescos är inte det enklaste, inte ens konservöppnare ingår inte i standard sortimentet.
Kvällen bjöd på fish n chips kväll på Ye Olde Whyte Harte som kvala in bland topp 3 fish n chips.
Uppe med en sen tupp käkades det frukost på Hamble Yacht Service, där vi även la en massa vattenflaskor i glassfrysen för att hämta så sent som möjligt och att ha som isklampar i kylboxen. Sen togs det togs tag i diverse måsten, Tomas fixade kartor till besättningen som tog bilen för att proviantera och lämna i Southampton.
Tomas & Mattias passade på att segla med förra ägaren, Peter, men så mycket till seglande blev det inte vinden dog väldigt kvickt och Peter hade aldrig varit för om masten. Det hade nog ändå inte fått plats med mer info i Tomas & Mattias.
Det jagades tillbaks till hamnen för att hämta våra frusna vattenflaskor, men dom hade stängt redan 15 minuter innan stängningsdax.
Matte och Henrik åkte istället och tanka båten medan Tomas knallade till mäklaren för att låna internetuppkoppling och fixa väderprognoser, vilket gick åt skogen. Den nypimpade datorn, med ny ssd-disk och nytt batteri ville inte prata med andra än kända nätverk! Det blev till att låna mäklarens dator och kika igenom vädersidor och att lita till minnet för deras skrivare strulade.
Sen blev det till att bära segel, stuva och pyssla innan kvällen ägnades åt att jaga steak n Ale pie åt Mattias, som hittades på The Victory Inn.
Efter middagen provianterade Peter och Tomas färskvaror i den lokala jourbutiken, tyvärr var utbudet blev lite sådär.
Klockan ställdes på halv 6 för att lätta vid 6 för att dra så stor nytta av ström och tidvatten det bara går.
Planen var att segla nonstop till Cuxhaven och bunkra, göra Kielkanalen, ett stop i Visby och sen Oxnö.
Avfärdsdagen startade med ett sista besök på toaletten och handla is av hamnvakten innan det bar iväg strax efter 6.
Knallade motor ut till efter kanalen mot Portsmouth där det sattes segel. Sen var det navigering mellan sandbankar och de fort som skulle skydda Portsmouth mot fransmännen i mitten på 1800-talet och nu ställde till det för oss som seglade där för första gången. Vi hade vinden in från nordost och hade nästan en sträckbog längs engelska kusten.
Framåt kvällen fick vi slå in mot land ett tag innan vi var tillbaks på samma ben längs kusten.
Redan tidigt såg vi vita klippor, men det var inte Dover för det passerades först sent på natten och då sågs inga vita klippor.
Ett nattrev togs i storen och 3 böts mot 4:an, annars bjöd natten på lite spänning då vi var ute i trafikzonen och seglade mitt i natten, inget värre än att vi fick STOR följespott på oss. Förutom när vi var i trafikzonen så var det väldigt lite med fartyg.
På förmiddagen, dag 2, satte vi kurs mot Europa och såg bara vatten under väldigt lång tid. Vinden och vågorna/dyningen växte hela dagen. Vind och vågor ökade kraftigt under sena kvällen och vi tog beslut att göra hamn. Vi gick mot fastlandet bara för att upptäcka att vi inte kunde hitta sjökortet som visade vattnen ovanför där vi var och att hamnen vi gick mot låg bakom slussar, så vi vände söder över mot Zeebrugge istället. Vändningen gick inte så bra eftersom Tomas kickade igång autopiloten av misstag, så det blev en massa ofrivilliga gippar i 15 sekundmeter. När väl autopiloten var urkopplad och vi på kurs var det dags att ta ner seglen, vilket inte heller gick så bra i 15 sekundmeter och 5 meters vågor. Storen tog mycke stryk och 4an likaså.
Tomas tog en rejäl smäll från bommen bland gipparna och har fortfarande efter en månad ont i bröstet när han skrattar.
Med seglen nere sattes kurs mot Zeebrugge, vilket var knepigt i 5 meters vågor och en köl som är en halv meter lång. Det gick åt en man som letade fyrar åt den som styrde, man var alltid minst 45 grader fel när man såg fyren efter att varit i en vågdal. Efter många långa timmar angjordes Zeebrugges gästhamn tidigt på morgonen och det blev några timmars sömn innan dagen ägnades åt reparationer av segel, tätning av peket, urstädning av alla ölburkar som krossats under färden och upptorkning av dess innehåll, torkning av allt som blivit blött, bunkring av vatten, diesel och färskvaror samt jagande av väderleksrapporter.
Middag på lokal grekisk krog och en bira på nattklubb innan sänggång.
Morgonen ägnades åt att sista fix av båten och väderleksrapporter innan vi lättade med sikte på Cuxhaven. När vi kom ut på Nordsjön gick det fortfarande hög sjö och blåste ordentligt, men himlen var blå och prognosen minskande vind mot kvällen. Rotterdam och diverse vindkraftverk passerades.
Så småningom tog både vind och vågor slut och det var bara att sätta fart på järngenuan, ibland som stöd till segel och ibland var det inte värt att ha seglen uppe.
Tankmätaren gjorde inga utslag och utan koll på hur mycket hon drar började vi oroa oss för hur långt vi skulle komma för motor. Diverse tänkbara tankställen togs fram i sjökorten, men det var rejäla omvägar och vi hade förlorat ett och ett halvt dygn på svängen till Zebrugge. Henrik smsade sin pappa som kontaktade Yanmar och fick ett svar som när vi räknade på det så vi såg ut att klara oss till Cuxhaven även om vi inte fick någon vind.
Innan vi hunnit så långt hann vi med att bli utskällda för att vi seglade för nära vindkraftverken och bordade av holländska kustbevakningen.
På morgonen på väg in i Elbe kom regnet och stora båtarna. Slussningen in i Kielkanalen gick utan problem, tankningen i Brunsbüttel likaså, vi fick i 80 liter totalt vilket innebar att vi hade 20 liter kvar. På tankstället blev vi rekommenderade att handla på lågprisbutiken närmast gästhamnen, nu var vi iland för första gången på bra många dagar, det gungade rejält.
Lågprisbutik i Tyskland får Liedl att framstå som Östermalmshallen, det mesta saknas eller är av tvivelaktig kvalitet. Efter mycket letande och snurrande lyckades vi, trots att vi bara hittade öl på plastflaska som vi bara vågade köpa ett 6 pack av, fylla en kundvagn. Nu var det bara att checka ut. Vilket var långt ifrån bara, började med Amex å fick nått konstigt svar på tyska, ett MasterCard kanske? Samma fras fast lite mera svung bakom! Visa kanske? Kassörskan reser sig och pekar på en lapp där frasen står bokstaverad tillsammans med en bild på ett lokalt kreditkort! Cash kanske? Funkar!
Pantsätter Peter och Pertan medan jag letar bankomat. Den ligger i en kilometer bort på huvudgatan, längs vilken det ligger det hel massa butiker som var och en ser ut att vara specialister på allt vi behöver men inte hittat på Aldi, som lågprisbutiken heter. Lyckades checka ut varorna och Peter & Pertan.
Tillbaks på Salvo hade Matte och Henrik fått i sig varsin öl på intilliggande servering, vilket var priser för att låna toaletten å det verkade skälig just då.
Det blev racerfart öster ut för att hinna till Rendsburg innan klockan 22 då den officiella dagtiden slutade så här års och fritidsfartyg får bara färdas under dagtid.
Vi lärde oss några saker; Kielkanalen är inte tvärdjup ända ut till kanterna, medtrafikanter är oftast betydligt större än du och allt är längre bort.
Gasreglaget åkte längre fram ju mer klockan blev och vi glömde att ställa om klockor från engelsk tid, så efter lite rallykörning bland köande konteinerfartyg i spöregn nådde vi Rendsburg och gjorde kväll.
Lite sovmorgon innan sista biten mot Kiel gjordes. Väl framme blev vi anvisade vilken sluss vi skulle använda och väl inne i slussen sprang Tomas upp för att betala i det stora huset mellan slussarna. Tre trappor upp var kassan och samma visa som på Aldi bara cash 12 Eurosar, med 4 kvar sen Aldi var det bara ner till båten och kolla om någon annan hade och som tur var hade Matte en påse mynt så vi fick komma ut ur kanalen. Uppe hos skattmästaren för kanalen togs en lapp med beskrivning av vart man kunde tanka, gissa vad som blåste i sjön så fort vi kommit ur kanalen?
Vi lyckades hitta ett annat ställe att tanka på och när vi var klara där sattes kurs på till att börja med Visby, men med dåligt med vind blev tiden knappare och knappare.
Motorn fick gå en hel del och det var inte mycket som hände, man gjorde sitt 4,5 timmars pass vaken, sov i 3 timmar och kikade på sjökortet och insåg att man var fortfarande på Hanöbukten. Vid det laget och vid nått tillfälle med bra med vind var eta till Utö lördag 22.00.
Så nådde vi Ölands sydspets och upplevde ungefär samma scenario fast Hanöbukten var utbytt mot Öland.
När vi skulle ha gjort Utö enligt tidigare eta var vi strax norr om Öland och började få bra med vind, som senare skulle öka betydligt då vi låg mitt i ett åskoväder. Det small och blixtrade samtidigt och vindmätaren gick i botten. Matte och Henrik såg nödbloss och larmade sjöräddningen och någon timme senare hade vi räddningshelikopter som flög över oss flera gånger i sökandet.
Vi såg Landsort på morgon och vinden hade lugnat sig betydligt. Mysingen korsades utan problem och vi gjorde hamn vid 12 snåret på söndagen.
Lastade ur båten och Matte fick ta till 2 bilar för att få hem merparten av seglen.
nyppon 